Kärlek

Det tar sig riktigt bra. Att byta från ofta och osammanhängande på interiktigtklok till sällan och i linje med känslan på inflytelserik har givit resultat. Jag tar mig själv på allvar, silar snacket en smula och menar det jag säger i tilltagande grad. Jag skrattar inte lika ofta nervöst bort den allvarliga undertonen i vad jag säger och har börjat låta tysnaden även få en chans där jag vistas. Och visst kommer inflytandet också. Eftersom jag släpper fram det. Eftersom jag vill ha det. Eftersom jag känner mig mogen att använda mig av det. Jag vill förändra världen, precis som interiktigtklok ville. Men skillnanden är att jag vill göra det för min egen del. Till skillnad mot interiktigtkloks önskan att rädda världen och vara snäll, alltså. Världen behöver inte räddas. Det är bara jag som vill ha kul!

Jag är också kär - förälskad rentav. Jag skulle kunna säga att jag är kär i livet lite sådär svävande, men jag ska säga som det är. Jag är nämnligen kär i mig själv. Jag älskar den här människan som är jag av hela mitt hjärta och njuter av att vara den jag är. Mina nycker, mina ups och downs, mina idéer och drömmar. Varje dag innanför den här huden är en lustfylld lek med allt jag någonsin drömt om. Jag älskar de som finns här och låter mig vara just sådan. Min älskade Sara som befriat mig från alla de där sakerna jag gått och bestämt mig för att jag ska låtsas att jag inte är. Hon som skar genom mitt pansar med sin rena, obestridliga kärlek. Hon som fick mig att vilja stå naken inför linsen. Hon som sjöng mig till harmoni. Hon och alla de som finns och funnits här i upplevelsen, som gjort den till vad den är och varit och som låtit mig bli den här människan som alltså älskar mig själv.

Tack, tack, tack!

Allt är vibrerande, eggande och lekfullt. Livet är en lekplats och jag har tagit av mig skydden. Jag som jagat alla svaren. Faktajakten är över och jag fattar vilket renderar svaren som sådana irrelevanta men också ger hela jakten sitt syfte. Love it! 

Nu ska jag leka vidare.