Det börjar bli mörkt. Löven blåser runt i den kalla luften som andas liv. Gravitationen för mig – Ringbäraren – är påtaglig. Den
kittlar och mörkret kryper allt närmare. Mörkret har het, eggande puls. Jag
springer rätt in i det och dofterna av den multnande naturen blandas med de
visioner som kan växa till sig när inte ljuset tränger in. Maskerad och klädd i
kåpa träder vi in i mörkrets kammare, omgiven av det pulserande livet som
njuter av höstens härjningar.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar